Jag får ofta plantor av min mamma. Hon röjer i sin frodiga trädgård och gräver upp massa vackra exemplar som hon lämnar till mig. Jag är givetvis otroligt tacksam för detta, men ibland får jag bara inte tid att plantera dem. Eller tid och tid, ibland får jag bara inte till det. Det kan vara något odefinierbart motstånd eller som i fallet med den här rabarberplantan: jag har en ambitiös plan som tar tid att genomföra eller kanske inte ens blir realitet. Denna gången handlar det om att jag vill anlägga ett nytt vackert land där rabarbern ska spela en av huvudrollerna.
"Men tryck bara ner den någonstans!" säger mamma när hon två veckor senare kommer på besök igen och rabarbern fortfarande står där hon lämnade den.
Men nej, inte den här gången. Jag brukar "bara trycka ner" plantor ganska ofta och det har sin charm, men den här gången vill jag göra det ordentligt. Hur lång tid det dröjer återstår att se. Under tiden får trädgårdstomten vaka över smultronplantorna som ska ner tillsammans med rabarbern.
.
Vi i lägenhet försöker göra det bästa av situationen och har potatisodling på balkongen, haha! Köpte dock lite dill och sen har jag smultron och jodgubbar på gång. Had man bara planerat lite bättre kanske jag hade kunna odla allt det jag ville, men nu börjar det bli lite sent att så det mesta tyvärr :/
SvaraRadera