Uppfostrad av min trädgård

Spaljerat fikonträd och salladsland på Wolterton & Mannington Estate, Norfolk, England.

 Jag har haft trädgård sen nio år tillbaka och odlingen har pågått mer eller mindre intensivt under samma period. Genom sin trädgård lär man känna sig själv, tycker jag. Jag är en ganska bekväm person, även om jag älskar att gräva och arbeta hårt i min trädgård. Men jag vill inte hålla på för länge med ett och samma projekt, vilket blir lite komplicerat när man exempelvis odlar. På vårkanten gräver jag och står i, rensar ogräs och planerar och sår. Sen tycker jag att landen borde kunna sköta sig själva, men det gör de ju inte. Arbetet pågår mer eller mindre under hela sommaren. Och det är inte alltid resultatet motsvarar arbetsinsatsen. Förra året bodde det en liten gullig harpalt i grönsakslandet. Gissa vad som hände...

Vis av självinsikt började jag för fyra år sedan att odla enbart i bänklådor. Jag köpte pallkragar och snickrade även ihop en avlång bänk. Jag silade all jord för att få bort ogräsrötter, fick gödsel från bonden och allt fungerade otroligt bra. Skörden blev inte enorm men vilka underbara grönsaker!

Men så föll visdomen i glömska och den naiva trädgårdsentusiasten kom över mig igen förra våren. Nu skulle här fräsas upp enorma arealer och oj vilka underbara frodiga land vi skulle ha! Men så var det ju det där med harpalten... och ogräset...

Så i år slår jag mig på fingrarna och låter den torra realisten få dominera odlingsplanerna. Det betyder drivbänksodling och ett måttligt inköp av sättpotatis och fröer. Kreatören och esteten får också vara med om de håller sig på mattan. VI får väl se om det håller hela säsongen!

.