Igår var finaste stortuppen försvunnen. Inte ett spår någonstans. Men något hade definitivt hänt, något hemskt, för alla hönorna stod i en liten flock alldeles tysta och stilla under en av fläderbuskarna. I utkanten trampade den andra tuppen nervöst omkring och verkade inte riktigt veta var han skulle göra av sig själv.
Även om det känns sorgligt så tar jag det trots allt som något positivt när det är tuppen som blir tagen och inte någon av hönorna. Jag ser jag det som ett tecken på att han förmodligen tog fajten och beskyddade sina fruar in i det sista. Sådana är inte alla tuppar, men jag har haft ett par stycken tidigare med samma beskyddarinstinkt. Nu återstår det för den nye tuppen i hönsgården att visa om han är av det rätta virket.
.
Uj då, var räven framme tro?! Sorgligt..
SvaraRaderaNu undrar nyfiken jag varför de har en spegel där?
Det är ju klart att de måste kanske kolla frissan ibland..eller kackla med sig själva. Lite kul...
kram
Fy så sorgligt! Det är det som är så sorgligt med att ha djur. Men så ger de ju så mycket glädje tillbaka. Fint ändå att han tog sitt jobb på största allvar.
SvaraRaderaNämen så ledsamt...inga fjädrar någonstans? Hoppas nu att de andra klarar sig och att inte "rovdjuret" kommer tillbaka....
SvaraRadera