Så här såg det ut i hönshuset i september förra året. Min superhöna - den enda enskilda hönan som jag har några starkare känslor för - fick två kullar kycklingar varav en kläcktes i slutet av augusti. Hon är en så fantastiskt mamma och varje kväll klämde sig så många som bara kunde av kycklingarna in under hennes mage och vingar. Jag tyckte alltid lite synd om de som inte fick plats i allt det där dunigt, fluffiga och varma.
I helgen skulle jag vilja göra precis likadant med mina barn. Lägga mig i sängen med duntäcken omkring oss, bara gosa, läsa böcker och prata. Höstmysa. Men det tror jag inte de är så sugna på. Möjligen någon halvtimme men inte hela helgen. Sen övergår det snabbt från gos till brottningsmatcher och slutar med halvblessyrer och en mamma som skriker "ni får skylla er själva, jag tänker inte trösta någon av er!". Men just nu ligger mina små dunungar nerbäddade i sina sängar och jag lägger över avkastade täcken, kysser en panna och smeker en kind, mumlar ord i små öron och får sömniga suckar till svar. Då är de änglar och mitt hjärta blir så stort att det håller på att spränga min bröstkorg.
.
Vilken underbar bild och text därtill!
SvaraRaderaha en skön helg !