Ägglycka * Egg Happiness

Trots att en höna ligger och ruvar medan annan har en kull lycklingar, värper övriga damer tappert i hönshuset. Även ankorna bidrar till min ägglycka med stora vackra ägg med hårt skal och stora, lite sega gulor. Förra helgen gjorde jag crème brûlée av ankägg och den blev helt gudomlig. Ankägg ska inte kokas som vanliga hönsägg, då blir de tydligen hårda som studsbollar. Just nu använder jag dem mest till bakning och pannkakor, men någon dag måste jag prova att koka dem.

I get so many beautiful eggs from my chickens and my ducks. The duck eggs are larger with a hard shell and a big, kind of rubbery yolk. Last weekend I made crème brûlée from duck eggs and it was divine.

Djur och snö * Animals and snow

View from our kitchen

 Vissa älskar snön. Andra tycker den är jobbigt. Till den första kategorin hör vår hund, Smilla. Ankorna och hönsen tycker mest att det är kallt om fötterna. Ankorna värmer fötterna genom att lägga sig ner och äta av maten jag ger dem, medan de stoppar in fötterna i fjäderdräkten. De små unghönsen står på ett ben i taget. Men de är riktiga små tuffingar - när jag kommer med matrester på morgonen springer de runt min fötter och rycker otåligt i luddet på min vinterkängor. De har en ullig grå färg som fungerar som ett bra kamouflage mot snön.

Some love the snow, others find it disturbing. Our corgi Smilla loves it. The ducks and the chickens get cold feet. The ducks lie down eating and hide their feet behind the feathers to warm them, the young chicks stand on one foot a time. But they are really tuff little guys - when I come with the food in the morning they run around my feet and pinch the wool on my winter boots. I love the soft grey color of their feathers, which works as a good camouflage in the snow.

Katten Nisse visar tydligt vad han tycker om vädret genom att tvärstanna vid tröskeln till ytterdörren och sedan vända tillbaka till soffan igen.

Our cat also Nisse shows what he thinks of the weather: he stops at the front door, turns around and gets back to the sofa.

Kycklingar * Chicks

 Hönor kan vara väldigt envisa och ha väldigt starka drifter. Vissa mer än andra. En av damerna i mitt hönshus fick en kyckling tidigt i våras men kanske blev hon besviken över utfallet för för någon månad sedan parkerade hon på en hög ägg och vägrade att lämna platsen. Det känns ju lite galet det kommer kycklingar på hösten men nu blev det så. En morgon för en vecka sedan hörde jag massor av små pip från henne och det visade sig att utdelningen hade blivit bättre denna gång: sju små ulliga pluttar. Så nu hoppas vi på en lång mild höst så ska detta nog gå alldeles utmärkt.

 Sometimes chickens can be quite persistant and have very strong instincts. One of the ladies in my coop hade a chick earlier this spring but perhaps she was disappointed on the outcome, because one month ago she parked on a pile of eggs and refused to leave. And one morning about a week ago I heard little tweets from under her. And this time the outcome was better: seven little chicks are now living in a special baby area in the coop. So let us wish for a long warm autumn.

Sorg i hönsgården

Igår var finaste stortuppen försvunnen. Inte ett spår någonstans. Men något hade definitivt hänt, något hemskt, för alla hönorna stod i en liten flock alldeles tysta och stilla under en av fläderbuskarna. I utkanten trampade den andra tuppen nervöst omkring och verkade inte riktigt veta var han skulle göra av sig själv.

Även om det känns sorgligt så tar jag det trots allt som något positivt när det är tuppen som blir tagen och inte någon av hönorna. Jag ser jag det som ett tecken på att han förmodligen tog fajten och beskyddade sina fruar in i det sista. Sådana är inte alla tuppar, men jag har haft ett par stycken tidigare med samma beskyddarinstinkt. Nu återstår det för den nye tuppen i hönsgården att visa om han är av det rätta virket.
.

Morgonhöns

Min urtjusiga tupp håller koll.

Mina höns har väldigt bråttom på morgonen. När de hör att jag börjar närma mig hönshuset på morgonen blir det genast liv och kackel därinne. När jag kommer in i hönsgården och går fram till luckan kan jag höra hur de trängs där innanför. Så fort jag öppnar kastar de sig ut i ett virrvarr av vingar, fjädrar och näbbar. Det är nästan så att de fastnar i öppningen för att alla ska ut samtidigt. Det har gått så långt att barnen tycker det är läskigt att släppa ut dem. För min egen del är det en av dagens höjdpunkter, lika festligt varje gång.

Allt är klart på någon halv minut.

 När de väl har rasat ut i hönsgården står alla där och stirrar på mig, helt stilla. Undrande:

"Vadå? Vill du nåt eller?"

 .

Önskar er en mysig helg!

Så här såg det ut i hönshuset i september förra året. Min superhöna - den enda enskilda hönan som jag har några starkare känslor för - fick två kullar kycklingar varav en kläcktes i slutet av augusti. Hon är en så fantastiskt mamma och varje kväll klämde sig så många som bara kunde av kycklingarna in under hennes mage och vingar. Jag tyckte alltid lite synd om de som inte fick plats i allt det där dunigt, fluffiga och varma.

I helgen skulle jag vilja göra precis likadant med mina barn. Lägga mig i sängen med duntäcken omkring oss, bara gosa, läsa böcker och prata. Höstmysa. Men det tror jag inte de är så sugna på. Möjligen någon halvtimme men inte hela helgen. Sen övergår det snabbt från gos till brottningsmatcher och slutar med halvblessyrer och en mamma som skriker "ni får skylla er själva, jag tänker inte trösta någon av er!". Men just nu ligger mina små dunungar nerbäddade i sina sängar och jag lägger över avkastade täcken, kysser en panna och smeker en kind, mumlar ord i små öron och får sömniga suckar till svar. Då är de änglar och mitt hjärta blir så stort att det håller på att spränga min bröstkorg.

.

Världens tuffaste morsa

Igår fick kycklingarna och deras mamma pröva på att vara ute det fria någon halvtimme. Sen tog hönsmamman inom mig över och jag vallade in dem i deras egen lilla inhägnad igen.

Tuppen passade på att kika lite närmare på sina avkommor och var väldigt rar mot de små. Han tog genast på sig föräldraansvaret och höll ett ordentligt öga på den påflugna fotografen.

Hönorna har dock inte alltid samma fina sätt mot kycklingar utan kan vara ganska burdusa och ibland aggressiva. Därför hann det utspela sig lite dramatik i form av äkta modersinstinkter innan jag hade fått in mor och barn i säkerhet igen. Hönsmamman - den riktiga alltså, inte jag - är en riktig supermamma som får minst en kull kycklingar varje sommar. När en påflugen höna kom lite för nära de små raringarna visade mamman upp sitt rätta virke och förvandlades till en riktig lejoninna.

Gullefjun

För en vecka sedan kläcktes sex kycklingar. En av dem var liten och svag och dog efter ett par dagar. De andra fem verkar mer livskraftiga och bor nu med sin mamma i en specialbyggd anordning där de får ha sin mat ifred från glupska hönor och slipper luriga jaktlystna katter.

Tuppfajt i hönsgården

Vårkänslorna yttrar sig på olika sätt i hönsgården. Hönorna värper ägg i parti och minut medan tupparna möts i allt fler kraftmätningar. De här båda ungtupparna hade en rejäl fajt idag och jag hade tur som var där och kunde fånga det på bild. Hönorna tittade avmätt på eller koncentrerade sig istället på att hitta mat. Resultatet denna gång blev det 1-0 till den svartvita tuppen. 

Första äggleveransen

Eftersom vi får så mycket ägg har vi börjat sälja till vänner och bekanta. Idag avgick första ägglevereransen och det kändes lite högtidligt. Och självklart måste jag ha mina egna äggkartonger. Jag limmade på en bit tapet på kartongernas lock och därefter en etikett. Fridhem heter platsen vi bor på och självklart måste hönsen få en del av äran, det är ju tack vare dem som vi får njuta av dessa fantastiska ägg.

Älskade ägg!

Varje dag lägger mina höns mellan 10-12 ägg. För det mesta värper de i sina reden inne i hönshuset men ibland får de för sig att det finns mycket bättre ställen utomhus. En del hönor är ju lite smartare än andra också, och förstår att någon kommer och tar äggen hela tiden. Då kan de leta reda på ett gömställe där de lägger på hög, för att sedan gå dit och ruva.

Efter att jag har tagit in äggen tvättar jag dem i ljummet vatten, en syssla som jag älskar. Att ta hand om sina ägg är ungefär samma känsla som när man plockat blåbär på sommaren eller kommit hem med svampkorgen full av kantareller om hösten. Det är en så grundläggande primitiv tillfredsställelse i det.

Gammal nucka

Hon är trött på karlar. Less på deras burdusa stil, på hur de alltid ska tuppa sig och ha sista ordet. Så på äldre dagar har hon börjat ett nytt liv, på egen hand och hon trivs bra med det. Visst kan det bli lite ensamt ibland, visst saknar hon värmen från någon annan intill sig när det är dags att sova. Men väninnorna finns kvar och dem träffar hon titt som tätt för en pratstund, ibland över en bit mat. Ofta förundras hon över att hon faktiskt tog sitt pick och pack och flyttade. Tänk att hon, den gamla tanten, har skaffat eget boende, hon som alltid varit så bunden till andra. Det var ett stort steg men nu vet hon att hon klarar sig alldeles utmärkt på egen hand.

Min minsta och äldsta höna har flyttat ut ur hönshuset och in i vårt öppna garage. Frukost äter hon under fågelbordet där det alltid ramlat ner några havrekorn och solrosfrön.  När sen de andra hönsen blir utsläppta och får mat, kommer hon bort en stund till dem, men större delen av dagen håller hon sig för sig själv.
Tydligen är det inte helt ovanligt att hönor lämnar flocken när de blir gamla. Min svärmor hade en liten dvärghöna som bosatte sig i deras granhäck och började gala på äldre dagar.

Ha en mysig helg!

Sommarens sista kycklingkull satt alltid och spanade efter mig på morgonen för att vara beredd när jag kom med frukosten. När de såg mig komma titta alla genast åt vänster, där dörren finns, eftersom det ju alltid var där jag dök upp med alla godsakerna. Betingat beteende. Denna morgon hade jag dock med mig kameran, stannade utanför fönstret och hann precis ta denna bild, innan allihop flög ner till matskålarna för att vara först till kvarn.

Nu är kycklingarna vuxna. Hönorna har redan blivit ett gäng tjocka tanter och tupparna har vuxit upp till stiliga herrar som hela tiden utmanar sin pappa. Jag kan verkligen rekommendera höns till alla som bor lantligt. Otroligt mysiga, humoristiska djur som äter ditt matavfall och ger de mest fantastiska ägg.

Denna helg är de dock inlåsta eftersom de har börjat med den dåliga vanan att lägga ägg på konstiga ställen utomhus, där jag inte hittar dem. Så de kanske inte kommer ha en riktigt lika mysig helg som jag planerar att ha.